94 % av deltagarna

Se utdrag från Träning för själen

Träning för själen

Forum, en omarbetning av den kontroversiella est-träningen, ger sökare möjlighet att utforska sig själva

Av: Alison Bass, Boston Globe
Publicerad: Onsdagen 3 mars 1999

De har kommit hit från hela New England, från gränsen mellan Vermont och Kanada i norr ända ner till södra Boston här i närheten. Men de 132 själar som nu sitter uppkrupna på stolar i ett konferensrum utan fönster i Dorchester ser inte speciellt bortkomna ut. De är läkare, ingenjörer, datakonsulenter, målare, affärsinnehavare, advokater, studenter, ensamstående mödrar, och en episkopalpräst, och de tillhör en grupp som sociologerna skulle kalla ”välbärgade med bekymmer”.

De har kommit till Forum eftersom de känner att något saknas i deras liv och de har hört att utbildningens tre och en halv dagar av intensiv självutforskning kanske kan hjälpa dem att jämna ut sprickorna i relationerna med familjen, vännerna och arbetskamraterna.

Här sitter till exempel Paula Houghton, 50, som driver en presentaffär vid Maines kust som säger att hon ”inte har rört” sin man på flera år, trots att de sköter affären tillsammans.

Marisa Reilly, 39, äger ett hälsohem i Watlham och kämpar för att vara en god mamma till en fyraårig dotter mitt i kaoset efter en svår skilsmässa.

Eller Ray Barrieau, 42, en byggnadsmästare från Rockland, som tappade viljan att älska när hans tonårige son dog i en bilolycka 1997.

Många i gruppen, som mest består av vit medelklass, hörde talas om Forum från vänner och bekanta som redan har deltagit i utbildningen. I Houghtons fall var det hennes dotter, i Barrieaus flera av hans vänner. Över 68 000 människor världen över deltog i Forum under 1998. Men ganska många hade också hört om Forums kontroversiella historia. Rötter. Den allra första frågan som ställs under kursen, av en kvinna i skotskrutig skjorta, är: ”Är det här en sekt?”

”Nej, vi är inte en sekt,” svarar Forumledaren, den 39-åriga före detta New York-bon Beth Handel. Hon är rakt på sak och förklarar att Forum är reinkarnationen av est, en självhjälprörelse som startade 1971 av en före detta bilförsäljare från Philadelphia som övergav sin familj och bytte namn från John Paul Rosenberg till Werner Erhard.

Handel berättar också att Erhard la ner est 1985 och omarbetade det  till  Forum. 1991 lämnade han USA av okänd anledning, men sålde innan dess ”teknologin” Forum till sina anställda, som skapade ett nytt företag under namnet Landmark Education Corporation, med huvudkontoret i San Fransisco och Erhards yngre bror, Harry Rosenberg, som vd.

Vad Handel inte nämner är att est under sina glansdagar blev allmänt kritiserat för att vara auktoritärt. Det rapporterades om est-ledare som förödmjukade deltagarna och vägrade låta dem gå på toaletten.  Forum, säger en av helgens deltagare, verkar vara en ”vänligare, försiktigare” version av est. Alla kan gå när de vill, och om man hoppar av under den första dagen av kursen (som pågår i tre 14-timmars dagar och en kväll), fram till slutet av eftermiddagen får man tillbaka de 325 dollar man har betalat för kursen.

Två personer tog det erbjudandet. Resten sitter som fastvuxna i stolarna, otåligt väntande på den ”transformation” som Handel säger att hon har ”frambringat…i tusen och åter tusen människors liv”. Att tidningens reporter är närvarande är både Forums assistenter och deltagarna införstådda med.

Det är inte förrän sen eftermiddag, efter till synes oändlig reklam för andra Landmarkkurser och en småvirrig lektion i språkvetenskap, som Handel kommer fram till kärnfrågan. Hon säger att alla människor lyssnar genom ett filter av bedömningar, där de bestämmer om det de hör är rätt eller fel, om de håller med eller inte.

”Det här sättet att lyssna kommer aldrig att försvinna, men jag märker när jag gör det,” säger Handel, en excentrisk, mörkhårig kvinna vars händer och ansikte är i ständig rörelse.

En annan grundläggande aspekt av den mänskliga naturen, tillägger hon, är att vi alla vill se bra ut inför andra.

”Allt du gör är att se bra ut,” säger hon, med komisk timing. ” Det är det som kommer att stå på din gravsten: `såg verkligen bra ut.´ ”

Deltagarna skrattar, men en kvinna i raden längst bak med en kalufs av grått hår, ser ut som om hon blivit träffad av blixten. Ett par minuter senare går hon fram till en av de tre mikrofoner som finns utställda i rummet. (Med jämna intervaller under den 43 timmar långa resan längs gatan av självtransformation, uppmuntrar Handel personer att komma upp och dela med sig av sina tankar, upplevelser och frågor med henne och gruppen.)

”Jag har en 26-årig son som är drogberoende och alkoholist,” säger den gråhåriga kvinnan med viss tveksamhet. ”Och vi har ingen relation eftersom jag är för upptagen med att se bra ut hela tiden.”

Under rasterna uppmuntras deltagarna att tala med någon de inte känner och berätta om något de just har upptäckt om sig själva. Sent på kvällen, innan Handel låter den trötta gruppen gå för dagen, delar hon ut hemuppgiften: ”skriv ett brev till någon i ditt liv som du har kört ett falskspel om”. Hon har tidigare förklarat att ett falskspel är ett tankemönster som gör att människor tvångsmässigt reagerar negativt mot andra. Och när du har skrivit brevet, fortsätter hon, ring personen det handlar om och be om förlåtelse.

Det här visar sig vara kärnan i Forums dynamik: att ta kontakt med dem som spökar i ens liv. Dem man har något ouppklarat med. Makar, exmakar, föräldrar, släktingar, barn, etcetera. Under andra kursdagen är alla telefonerna på Forums kontor blockerade av deltagare som ringer sina kära och ber om förlåtelse.

Judie, en 50-åring som flugit hit från Quincy, gjorde hemuppgiften första kvällen. Hon ringde sin före detta man och bad om ursäkt för att hon hade anklagat honom för allt som gick snett i deras äktenskap. ”Vår skilsmässa var så bitter att mina barn hamnade mitt i korselden,” berättar Judie för gruppen nästa dag, medan tårarna rinner nerför kinderna. ”Vad jag har upptäckt är att jag också har en del i det. Mitt största falskspel är att jag är ett offer, och vad jag har förlorat är inte bara mitt äktenskap, mitt hus och min man. Jag förlorade mina flickor.”

När hon ringde på fredagkvällen, berättar Judie, var hennes ex-man inte hemma, och den som svarade i telefonen var hennes yngsta dotter som är 17 år. ”Då insåg jag att hon var den jag behövde tala med. Jag sa att jag visste att skilsmässan hade gjort henne mycket ont och att jag har undvikit att vara ansvarig genom att agera som om allt var pappas fel. Och jag bad om hennes förlåtelse.”

Judie slutar tala och tystnaden är påtaglig. ” Min dotter sade, `Jag har väntat på att få höra det i 2 år. Jag förlåter dig.`”

En suck går genom hela rummet.

Den andra kursdagens kväll delar många deltagare på näsdukar och gråter öppet när de smärtsamma, mest intima detaljer i deras liv väller över dem som vågor, starkare och starkare. Berättelserna, uppvaknandena och tårarna flödar hela helgen.

”Jag har inte sett en så bra teater på länge,” förundrar sig Linda Kellay, 40, från Charlton, under en rast.

Men alla åstadkommer inte genombrott. Vid ett tillfälle reser sig en indisk invandrare upp och försöker att tala om hur människor diskriminerar honom för hans hudfärg och accent. Handel upplyser honom. ”Du har inte fått upp ögonen för ditt falskspel, vilket är att människor diskriminerar dig,” säger hon. ”Du tar inte ansvar för det. Du fortsätter att peka ditt finger mot andra. Du behöver få upp ögonen för ditt falskspel.”

Mannen, en sjukvårdare som inte vill nämnas med namn, fortsätter och säger att många av hans problem med människor på hans jobb och på andra ställen måste ha med rasism att göra. ”Du är en av de mest o-coachbara människorna i Forum,” säger Handel lugnt. ” Det har gått två hela dagar och du har inte tittat på dig själv än. Allt du ser är människor som trampar på dig.”

Efter en kort rast (under vilket mannen finner sig själv omringad av sympatiska deltagare som säger till honom att stå ut),  säger Handel något som slår ner som en bomb: ”Betänk att livet är tomt och meningslöst,” säger hon. ”Det finns ingen mening, livet bara är.”

Till en början skrynklas människors ansikte ihop av förvirring. Paula Houghton, presentbutiksinnehavaren från Maine är en av de första att fatta poängen.”Om livet är tomt och meningslöst kan du skapa vad du vill,” säger hon triumferande.

Marisa Reilly följer efter henne till mikrofonen.

”Jag känner mig så kraftfull. Jag behöver inte vara ett offer längre. Det här är bättre än kyrkan, det är nästan bättre än sex.” säger Marisa Reilly.

Det är då som Ray Barrieu, en hantverkare från Rockland, lyfter upp sitt lejonliknande huvud. Barrieau har varit nedsjunken i raden längst bak i rummet, med halvslutna ögon, axlarna böjda. Men på eftermiddagen den tredje dagen går han med långa steg  till mikrofonen.

Med ansträngd röst läser Barrieau ett brev som han skrivit till sin son, som dog 18 månader tidigare i en bilolycka i 16 års ålder. Barrieau säger att han nu förstår att även om hans son är död, kan han fortfarande ha en relation med honom. ”Du var en extraordinär person, och jag saknar dig fruktansvärt mycket.” Barrieau läser för en publik som är knäpptyst. ”Men vad jag har förstått nu är att fastän min relation med dig är annorlunda, kan jag fortfarande ge dig 100 procent av min kärlek.”

När han slutar frågar Handel, ”Är det något mer du behöver göra?” ”Förlåta mig själv?,” svarar Barrieau mjukt. ”Jag tror att jag just gjorde det.”

På sista dagen av Forum, tisdag kväll, kommer Barrieau in i rummet med ett stort leende. Han är rak i ryggen, hans blå ögon är vidöppna och ser fridfulla ut.

Andra deltagare strömmar också in med stora leenden ansikten och kramar människor de mötte för första gången för bara några dagar sedan. Alla pratar om förändringen i deras beteende de sista två dagarna.

En av dem som kramas är Joan Hathaway, en mäklare från Marlborough. Första dagen i Forum när Hathaway blev tillfråga vad hon tyckte, stoppade hon ett finger i munnen som om hon skulle kräkas.

Nu på tisdagkvällen har hon en annan uppfattning.

”Jag är alltid skeptisk till sådana här självhjälpsgrejer,” säger Joan Hathaway. ”Men jag kunde inte förneka vad jag såg med mina egna ögon. Jag såg transformationen hända precis framför mig.” En månad senare uppger Barrieau och andra deltagare att deras liv och attityder fortfarande är förändrade.

”I mitt yrke har jag att göra med människor som inte alltid kan hantera verkligheten, och jag har märkt att jag hanterar det annorlunda nu,” säger Barrieau, som till vardags renoverar en stor bondgård norr om Boston. ” Om något går snett skyller de anställda alltid ifrån sig. Förut skulle jag ha dragits in i det. Nu säger jag bara, ’Jaha, det där är deras falskspel, och jag tänker inte spela med.’”

Inte som om Barrieau och de andra plötsligt har blivit befriade från alla fel och brister. Världen är inte perfekt. Marisa Reilly, som har delad vårdnad om sin dotter, säger att hon fortfarande finner sig själv indragen i gräl med sin före detta man över gamla händelser. Men i stället för att bli arg och marschera bort i förbittring som hon brukade göra, säger Reilly att hon klarar av att desarmera deras senaste käbbel.

”Jag tog ett djupt andetag, gick ut, kom tillbaka in, och kom med en begäran. Jag sa, `Du behöver inte respektera eller tycka om mig, men jag vill att du respekterar mig som Gwendolyns mamma,`” berättar hon. ”Och så var det inte mer med det.”

Marisa Reilly tillägger ”Upplevelser som den där helgen på Forum är ibland mest som en såpbubbla. Allting öppnar sig för en där och då, men poff! så är det borta. Men Forumhelgen har haft en bestående inverkan på mig.”

Forum: Sekt eller tröst?

Forum har haft stora framgångar sedan upphovsmannen Werner Erhard försvann från offentligheten efter en rad stormar i media kring sin person.

Landmark Education Corporation, som anordnar Forum och andra kurser i personlig utveckling, redovisade under 1998 inkomster på ungefär 54 miljoner dollar. Merparten återinvesterades i företaget.

Världen över deltog under 1998 omkring 68.000 personer i Forumkurser på 96 platser. Dessutom har Landmark enligt egna uppgifter ordnat personalutbildningar vid 75 amerikanska företag.

Innan han försvann ur rampljuset 1991, hade Erhard framgångsrikt försvarat sig mot till och med de grövsta skandalrubrikerna i media. Hans dotter tog tillbaka sina anklagelser om incest, och skattemyndigheten erkände att rapporterna om skattefusk var falska; Erhard fick ett skadestånd på 200 000 dollar i det målet.

Men trots framgångarna har Forum ihärdigt anklagats för att vara sekteristiskt. Den främsta orsaken till dessa anklagelser är det stora antal människor som arbetar gratis för Landmark.

Landmark har bara 400 anställda. Men samtidigt har företaget 7500 frivilliga som arbetar gratis. Det är människor som har deltagit i Landmarks kurser och nu hjälper till som medarbetare vid nya kurser assisterar Forumledare (till och med öppnar och stänger dörrarna när människor går till toaletten för att inte distrahera någon med ljud).

Samhällsforskare som känner till Forum håller med om att utbildningen i sig inte är någon sekt. Men om träningen får människor att bli slav under upplevelsen och gör dem beroende av Landmark och således engageras i sektliknande beteende är för en del en öppen fråga.

”Om frivilliga som lägger ner så här mycket tid får en värdefull känsla av sina upplevelser, är det OK,” säger Tom Greening, professor i psykologi vid University of California i Los Angeles. ”Men om de utnyttjas på grund av deras beroende, är det en annan sak. Frågan är hur fria de är varje dag att välja att vara frivilliga eller att gå.”

De frivilliga säger att de är fria att gå när helst de väljer att göra det. De säger att de tycker om att vara medarbetare vid Forums kurser för att hjälpa andra och för det goda de fortsätter att få ut av träningen.

Jim Goodman, en advokat som arbetar som på en stor firma i Philadelphia, var en av kanske 20 frivilliga vid en Forum-kurs nyligen. Han flög till Boston för att agera som förbindelse till  media, och bortsett för hans utgifter för flygbiljett och hotell säger han att han inte fick betalt.

”Jag gör det här ungefär fyra gånger per år, och jag gör det för att jag är någon som vill göra en skillnad i människors liv,” säger Goodman, en tyst och blygsam man på 42 år. ”När du ser de resultat människor får från Forum, gör det att du vill hjälpa andra till att åstadkomma samma sak.”